Vad är det med öppen källkod?
Det är något välkomnande med en öppen dörr, eller en öppen låda du kan kika in i. De flesta stora monoliter vill skydda sin kod, och kanske även strategy, och stänger därmed dörren för alla nyfikna blickar.
Det här är mitt första inlägg under OpnZ, och mitt syfte är att försöka reflektera kring hur vi kan gå ifrån vårt beroende av de stora drakarna. Det finns en motsägelse i viljan att inte vara beroende, samtidigt som det finns ett stort motstånd mot att lägga pengar och tid på att forska i alternativen. Kanske kan jag hjälpa till lite grann genom att reflektera över mina upptäckter.
Jag heter Nizze Nilsson och har arbetat inom IT sedan 90-talet. Jag är självlärd och ramlade in i branschen "av misstag". Jag har arbetat som IT-konsult och haft några egna företag. Utöver detta har jag under åren även arbetat en del ideellt, där min roll ofta har varit inom IT, webb eller liknande. Jag skriver och spelar även musik.
Projekt frihet
OpnZ började med en tanke för flera år sen, en tanke om det skulle vara möjligt att bygga ett ekosystem av applikationer där allt hade en bas i europa. Ett ekosystem som skulle ta hänsyn till människan. Det var lättare sagt än gjord. Jag började titta på hårdvaran och gick bet direkt. Det finns leverantörer som tillverkar datorer i europa, men tittar man på komponenterna så kan man hitta tillverkare av kretskort, men inte för "vanliga datorer".
För att inte fastna gick jag vidare till operativsystemet. Detta är jämförelsevis enkelt då vi har Linux som val. Ubuntu blev tidigt den lämpliga distributionen för vardagligt bruk. Jag provade runt lite, men vad jag än valde så blev det en massa merjobb, så jag kom tillbaka till Ubuntu gång på gång. Som basapplikationer landade jag på att använda Firefox som huvudsaklig internetläsare, med Chromium som backup, Libre Office som ordbehandlare, Gimp för mina foton och Inkscape för min design.
E-post och lagring i europa
När det gällde de två viktigaste systemen, e-post och lagring, var jag som många andra fast i monoliternas klor. Jag hade både Gmail och Outlook. Enkelt som sjutton. Jag tittade även på Zoho, som är fantastiskt, men har lite för många funktioner och knappar för min smak. Jag ville vara i Europa och hade till slut en e-postfinal mellan Proton och Tuta samt en lagringsfinal mellan pCloud och Koofr. Tuta har mycket hög säkerhet, men var lite för krånglig att använda, och pClouds engångsbetalning lockade. Skönt att slippa "skatten" (licensavgifterna).
Dator till alla
Jag har sedan dess använt Ubuntu, Proton och pCloud, och jag är mycket nöjd. Jag var tillbaka vid en Windowsdator ett tag, men längtade snart "hem" och återvände till ett system med Ubuntu i botten.
Jag har även hjälpt en del vänner och bekanta med att få äldre datorer att få nytt liv genom att installera Ubuntu istället för Windows. Det gör väldigt mycket för användarupplevelsen, då en dator som är långsam – eller inte alls fungerar med Windows – fungerar alldeles utmärkt med Ubuntu. Som slutanvändare kommer ju Ubuntu även med en liten "applikationsbutik", Appcentral, där man kan hitta allt från nyttoprogram till spel. Och nu, med de krav Windows 11 har på hårdvaran, är Ubuntu i ännu större grad ett fantastiskt alternativ.
Med min historia i ideella organisationer vill jag ta detta ett steg längre. Jag vill söka upp datorer som företag ska slänga, installera om dem med Ubuntu och ge bort dem till människor som inte har råd att köpa nya datorer.
OpnZ är inget företag, det är ett initiativ. Ett initiativ där jag vill sprida kunskap om öppen källkod och hur det faktiskt är användbart för den vanliga användaren. Ett initiativ för att ge alla möjlighet att äga en egen dator. I vårt teknikintensiva samhälle är det i allra högsta grad en tillgänglighetsfråga.
